Så anrättar du blank fisk

En fluga, ett drag, ett recept; varför göra livet mer komplicerat än så med en massa svåra val och tveksamma överväganden?
Nej, styr livet med ryggmärgen så slipper man tänka alltför mycket, är min paroll. Det bara sliter ner nervcellerna i onödan om man hela tiden skall välja och hitta på nytt.
Så här är receptet inte bara på en god fiskrätt utan på hela livet.

Först och främst gäller det att skaffa råvaran. Här en liten havsöring jag håvade in den 25 april och åt upp dagen efter. Receptet är gångbart på all laxfisk, skulle jag tro. De är uppbyggda och smakar på likartat sätt. I mitt fall är det bara havsöring och regnbåge som jag har tillgång till. Den här öringen är i minsta laget för att man skall filéa den, det är sant. Helst skall det vara fisk på flera kilo där det inte blir så mycket spill när man rensar den. Med fördel kan man dela en stor i två, eller om den är väldigt stor, i tre delar innan man fryser in den. På den tiden man var flitig gäst i Trollemölla och kom hem med regnbågar i fyrakilosklassen hade man ett sjå att dela och frysa in dem när man kom hem sent på kvällen. Nu är det mest ur hand i mun, så att säga. Sedan beror det förstås på hur många personer man är i hushållet. Det här receptet gjorde stor lycka i familje- och släktkretsen och därför brukade jag frysa in några stycken stora, hela så att det skulle räcka till alla när det kom gäster.

Här på bilden är samlat det mesta man behöver i utgångspositionen. Vass filékniv, tång och skärbräda klarar man sig knappt utan.

Här har jag skurit bort ryggraden och kvarvarande fenor. Ett nog så knivigt jobb ibland. Sedan brukar jag använda en tång för att rycka loss de små benen som sitter i var sin rad på främre delen av fiskkroppen. Stryker man med fingret från huvudet mot stjärten, känner man dem och de brukar inte vara svåra att hitta. Att få in vassa ben i munnen när man äter fisk är en styggelse och förmodligen anledningen till att fisk kan bli avskytt av barn. Samtidigt som det är viktigt att små barn får i sig mycket av den varan för att utvecklas riktigt och inte utveckla en massa olika bokstavssyndrom. Hjärnan består till stor del av samma slags fetter som finns just i fet fisk. Eeh... Det är en del mycket farliga föremål med på bilden, eller hur? Här menar jag inte kniven utan smörpaketet, gräddflaskan och saltkartongen. Myyycket farliga saker!

Vill man leva ett långt, friskt liv och kunna fiska som man vill även långt efter pensioneringen gäller det att se upp med mättat, animaliskt fett och vanligt koksalt. Därför har jag bytt ut det mesta av smöret mot olivolja samt att jag använder ett nyttigare salt med mer kalium än natrium och att jag sparar ordentligt på grädden. Numer brukar jag reda såsen med lite mjöl och spä ut grädden med vatten. Men såsen måste vara tjock och simmig.

Och, brukar jag resonera, fet fisk i sig är så nyttig att det väl ibland kan få uppväga det andra. Och så ofta är det numera inte jag kan äta blank fisk.

Tja, man strör salt på köttsidorna och lägger de bägge fisksidorna med skinnsidan uppåt i en braspanna och så in med den i ugnen. Så där en 200 grader och cirka tjugo minuter brukar vara lagom. När skinnet ser ut som på bilden är det första skedet klart. Då tar man ut plåten och tar väck skinnet. Man kan salta lite på ovansidan om man inte är rädd för osteoporos, högt blodtryck och stroke samt en för tidig död. Det är också i det här läget man slår på grädden. Förr, innan man skådat ljuset hällde jag nog tanklöst på en halvliter grädde; nu är det betydligt magrare och smakar det lika dant? Nej, absolut inte. Inget slår kombinationen mycket grädde med mycket smör. Men det som man vant sig vid att det skall smaka för att anses vara gott, kan man även vänja sig av med. Nu tänker jag på salt.

Att vi tycker socker och fett är så gott har väldigt enkla evolutionära orsaker som var och en lätt kan räkna ut själv. Samt att det för mer än 10 000 år sedan var omöjligt att hitta så mycket av de varorna att vi kunde få i oss för mycket av det. Mättat fett fanns förresten inte ens. Det utvecklar de av våra kor och grisar som utfordras med kraftfoder av olika slag. Tvåvärt socker; det vill säga sackaros och fruktos fanns heller inte att uppbringa på den tiden då vi alla var jägare och samlare.  Men det livet är satt ur spel sedan länge och det är därför vi har det sjukdomspanoramat vi har.
Eller länge, skall jag inte säga. För ynka 10 000 år är bara en kort sekund i vår arts historia.

Men du väljer själv.

Sedan om det är av fri vilja eller om det du väljer beror på någonting, och om det i så fall kan kallas fri vilja, är en mycket intressant fråga som jag gärna diskuterar. Fast inte just nu. Men vid matbordet efter en god fiskmiddag kan det vara ett kul ämne.

Nå, efter du tagit av skinnet och slagit på gräddblandningen, in med det i ugnen igen. Så där ytterligare fem, sex minuter brukar vara lagom. Det gäller här att vara lite på sin vakt så det inte blir för länge för det är lätt hänt att för mycket av såsen kokar bort annars.

I alla fall ser det ut så här när det är färdigt. Vanlig, kokt potatis brukar vi ha till. Lite grönsaker och vad man nu tycker är lämpligt att dricka kan man väl också servera till.

Så, nu är väl min site komplett med matrecept och allt.
Jag hoppas verkligen inte att någon förväntade sig att hitta recept på gädda här! Inte äter man sina vänner inte.