02-03-23

Vädret: Frisk till hård nordlig vind. Mulet och regnskurar. Inte så mycket kanske men även lite snö var inblandat. Svalt.

Lördag

Nordlig vind + högvatten = #&¤¤!!!%% fiske!

Precis lagom till den lediga helgen hade vinden vänt 180 grader. Från milda sydliga till kalla nordliga och jag kunde iakttaga dag för dag hur vattnet kröp allt närmare vägbanan. Varje gång jag kör till eller ifrån jobbet har jag nämligen ett utmärkt ställe att besiktiga vattenståndet ifrån. Infartsleden går över en bro och en kanal löper längs med vägbanken ett stycke där. Med en snabb blick ditåt kan man omedelbart konstatera hur det ligger till med hög- respektive lågvatten.
Men det kan naturligtvis inte hjälpas. Fiska skulle jag i alla fall. 
Dessutom i sällskap med Olof Junioren. 
De uppgjorda planerna till vart vi skulle hän fick jag genast ändra. Några nya ställen som jag sett ut för testning fick vänta. Någonstans i närheten där jag befann mig i tisdags. Men de krävde sydvästlig vind för att kunna provas och den riktningen var som sagt inte för handen idag. Hitta bra ställen vid superhögvatten är inte lätt. Inte ens om man inser att man får skruva ner förväntningarna i bottenläge. Men Olof föreslog en strand längs med Hallarumsviken. Lite längre bort från där vi var förra året. 

Han hade varit här för några dagar sedan och fått fisk. Ja, inte just här där vi parkerade men en bit bort. Samt att då hade det rått mycket bättre väderleksförhållanden.  Här var i alla fall lä för den värsta vinden och så pass grunt att man kunde vada trots högvattnet. Vi kämpade först ut genom hög vass och kom så ut på nästan ren sandbotten.  Men, påstod jag, ibland kan gäddorna stå även där. Och så finns det lite mörkare partier här och där. Rätt som det var höll det på att hända som det brukar på film. Så kallade komedier. När man går i vattnet och så plötsligt försvinner man med ett plask. Man har trampat ner i en håla. På film är det jättekul. I verkligheten är det inte riktigt lika roligt.

Som tur var trampade jag bara ner i hålan med ena benet och Olof kunde hjälpa mig upp. En lång stund såg det riktigt bra ut. När som helst kunde vi få en tvåkilos, sade jag, och Olof höll med. Men ingenting i fiskväg hände. 

Vi gick och gick, fiskade och fiskade. Rundade vassuddar och in i vassvikar. I sådana här lägen kan man åtminstone få se undflyende gäddor; virvlar och sandmoln, men inte ens det förunnades oss. Helt dött alltså. Efter ett tag kom vi fram till en skogig halvö med lite mer stenbotten. Där skulle vara jättetoppenbra, enligt Olof.

Det var det inte. Inte idag. Inte med superhögvatten. Inte med nordlig kuling och snö i luften. Det var bara att ge upp och försöka lista ut bästa vägen tillbaka till bilen. Vi tog den bekväma men längre vägen genom åkerfält, småvägar, stora vägar och landsvägar i en lång kringgående rörelse under vilken man åtminstone blev varm. 
Efter ett kort rådslag vid bilen bestämde vi oss för att pröva vid Torhamns Udde. Där var jag i alla fall van att inte få någon fisk. Men Olof menade att han under sina fågelskådardagar lagt märke till att det kunde vara bra på den västra sidan. Där hade han sett folk landa fisk efter fisk, hävdade han. Där var i alla fall väldigt grunt och borde vara lä. Klockan var ju bara halv tolv och det är inte vår vana att ge upp så tidigt. Det finns inga hopplösa förhållanden, bara hopplösa fiskare och till den kategorin ville vi inte räkna oss. Vi hade ju bara fiskat i fyra timmar utan att få napp.

I ärlighetens namn trodde jag väl inte på att vi skulle få napp där heller. Så mycket lä fanns det där inte heller. Bara för vågorna i så fall ty vinden fick lång sträcka att ladda på. Även om vi hade den i ryggen började den kännas efter ytterligare någon timmas fiske.
Nu är det ju på det viset att jag har svårt att fiska under någon längre tid utan att helt drabbas av napplöshet. Åtminstone när det gäller gädda. OK, när det har skett har det hänt här på Torhamns Udde. Men idag vände turen.
I en situation där Olof hade fått gå i land för att försöka få upp värmen, fick jag plötsligt napp. En mycket lurig gädda visade det sig.

Under flera sekunder fick jag nämligen för mig att det var en havsöring som hade nappat på gäddsaran. Förmodligen berodde det på en kombination av att molntäcket tillfälligtvis bröt upp och att gäddan i sig var så ljus. Men när den strax efter hugget, vände på sig, glimtade det till så där vitt som enbart brukar tillhöra blank fisk. Gäddor som står på sandbotten antager ju väldigt ljusa färger och hela situationen just då indikerade att det precis lika gärna kunde finnas havsöring som gädda där. I vilket fall som helst piggade den högst ordinära tvåochetthalvan upp stämningen enormt.

I synnerhet för mig som under dessa usla förhållandena som rådde kunde spräcka den förargliga nollan här på Torhamns Udde. I och för sig vet jag inte om det ställe där vi befann oss kunde räknas till själva udden. Det var ju en bit därifrån. 

Och har man sett på fanken; bara något kast efter den första fisken var det dags för nummer två.  En lite större gädda högg i ganska ordentligt och kunde bärgas och granskas.  Och ännu ett par kast senare var det dags för nummer tre! Äntligen började det arta sig och jag såg i andanom hur vi skulle fylla båten med gädda.  Åh, nu halkade jag tillbaka i tanken till ungdomens dagar när vi tog tillvara fisken...

Det måste ha känts ganska taskigt för Olof som befann sig på land när jag fick den första gäddan. Han frös nämligen om fingrarna och skulle försöka värma dem uppe på land. Det är förresten en nackdel att vara flera ute på fisketur. Att man så att säga kan tvingas dela på fångsten. Jag som i allra högsta grad tillhör de egoistiskas skara avskyr att se andra få fisk!
Jag vill ha alla själv, varendaste en...

Fast samtidigt tyckte jag ologiskt nog synd om honom när han inte fick något.  Det behövde jag som tur var inte göra särskilt länge för snart fick även han napp. Fast den första gädda släppte för honom.  Förmodligen hade han varit ouppmärksam just när den högg och gjorde inget riktigt motryck. Ty med kamasan är det ju så gott som omöjligt att tappa fisk. Nå, en stund senare fick han en till chans.

Den gången gjorde han inga misstag utan kunde landa en fin gädda efter en kort kamp.

Under en dryg halvtimme hade hela situationen bytt förtecken. Vi hade enorma områden framför oss att befiska, klockan var inte särskilt mycket och förmodligen skulle vi hitta nya gäddtäta områden någon annanstans, framför oss.
Det negativa var att vinden ökade ju längre ut mot själva udden vi kom. Den fick allt friare spelrum och till och med jag började känna av kylan. Det finns ju heller ingen anledning till att frysa och fara illa när man är ute och fiskar. Därför föreslog jag att vi skulle vada iland och ta en rask promenad. Det är ett oslagbart sätt att snabbt få upp värmen. 
Tyvärr hände det ett litet missöde på vägen in till land. Där låg ett gäng staketstolpar och flöt. Förmodligen hade de dragits upp ur jorden med hjälp av det långvariga högvattnet. Trots att jag tog en vid omväg om dem, fastnade jag med högerbenet i taggtråden. Genast kände jag ingenting och trodde att vadarna hade klarat sig men det hade de inte, skulle det visa sig efter en stund.
Vi gick i snabb takt på vägen ända ut till udden och tillbaka igen. När jag vadade ut på nytt, varm och god samt ivrigt på att fiska, kände jag hur vattnet bara forsade in i högerfoten. Då återstod inget annat att göra än att avbryta fisket. Jag tror heller inte Olof sörjde så mycket över det för han hade ännu inte fått ordning på sina kalla fingrar.

Så med tanke på de yttre förutsättningarna får man nog räkna fyra högst ordinära gäddor som en gigantisk succé, eller...? Kan just undra om andra hade större tur än vi idag?  Imorgon, söndag, blir det i alla fall inget fiske för min del. Måste först reparera vadarna och sedan har jag lite annat att syssla med. Kan just också undra om jag kan gå i land med min målsättning att gå till sjöss till påsk?  Alltså att sjösätta min lilla båt för att kunna fiska lite havsöring. Så här sen brukar jag inte vara som jag är i år. Men det kan jag ärligt säga att än har det inte varit en enda dag jag skulle ha kunnat åka ut med båten. Ständigt skulle det ha blåst för mycket för båtfiske.  Men rätt som det är kan ju vädret slå om till stabilt, traditionellt "fint" väder och då gäller det ju att vara beredd. En eller två havsöringar vill man ju i alla fall ha.

 Jag har ju också några extralediga dagar framöver och det känns skönt att veta att om det blåser för mycket för havsöringsfiske, känner jag nu till en massa fina ställen för gäddfiske. 

©Gagnekulla Network Productions