|
01-04-21
Vädret: Frisk, nordlig vind. Mulet
med enstaka solglimtar. Uselt.
Suck... Ännu en dag utan fisk. En dag i
hårt väder dessutom. Utan att se en enda öring heller. Hur kunde det
gå så illa?
Tja, det började med att göra misstaget att tro att vädret idag
skulle bli likadant som dagen innan. Det är en bra arbetshypotes och
lär stämma till ungefär 80%, har jag för mig, men alltså inte idag.
 |
Minusgrader och frost; det brydde jag
mig inte om för jag trodde det skulle bli soligt idag. Himlen är
ju klar. Och den friska nordliga vinden?
Äsch, det är säkert bara morgonbrisen!
Men så mycket kan jag säga att hade det varit
årets första båttur, hade jag vänt redan i Rödeby. Men jag
blir lite modigare ju längre in på säsongen man kommer. Eller
avtrubbad. |
Har jag bara varit ute ett par gånger
vet jag ju att inte motorn drar sönder akterspegeln så jag sjunker med
man och allt i det iskalla vattnet eller att jag nog inte trampar igenom
båtbottnen eftersom plasten har blivit för gammal och skör som
papper. Det är nämligen sådant som jag kan sitta och inbilla mig i
början. Eller att motorn går sönder och jag knäcker en åra när jag
försöker ro hem och driver till havs...
Ja, ja, vi lider alla av våra nojor och idiosynkrasier ibland...
Åtminstone hoppas jag att jag inte är unik på den punkten.
Den nordliga vinden fick bestämma
målet; nämligen Tjurkö idag igen.
När jag kört igenom Brohålan och kommit in i Handelshamnen
började dimskyar blåsa in så det mer liknade Murmansk än
Karlskrona, tyckte jag.
Sikten blev sämre och sämre och egentligen
borde jag ha vänt redan här.
I min serie "Turistvyer i Karlskrona"
hade jag tänkt få en fin bild på stans relativt nya Marinmuseum
med morgonsolen speglande sig i och glittrande på, glas och
marmor men av det blev intet. |
 |
 |
Istället kollade jag upp vad som
serverades till frukost idag.
Aha, grovt, hembakt lantbröd med viltpaté, man tackar, man
tackar!
Men för säkerhets skull riggade jag också upp
navigationsutrustningen. Som synes har jag uppdaterat den nu. Det
jag hade förut, DECCA, är ju urmodigt nu.
Nu är den uppgraderad till GPS (är det rätt, Janne?) I alla
fall är det senaste modellen både med WAP, SMS och med sin
Bluetoothlänk styr den dessutom utombordarens autopilot.
Men trots alla moderna finesser var det svårt
att helt koppla av ty dimman tätnade och jag fick gå helt på
instrument. Radarn jag har, är tyvärr en ganska svag, intern
sådan och täcker i princip bara synfältet. |
Efter cirka en halvtimmes färd skymtade
jag landkonturer och idag kom jag rätt. Det visade sig vara Tjurkö och
bara några hundra meter för långt åt söder hade jag hamnat. Efter
att ha vänt och följt kusten en liten bit norrut hittade jag en kontur
som jag kände igen, ett kors på ett stengrund och så kunde jag
äntligen slappna av för nu visste jag exakt var jag var.
Jag följde samma rutt som Annandagen. Ut genom Djupasundsbron och sedan
fiska i lä.
| Det verkade som om någon ville skoja
med mig, för knappt hade jag kommit fram förrän dimman
lättade.
Så med lättat hjärta började jag fisket i
den här viken på Tjurkö. Jag brukar kalla den Sommarstugeviken
och nog ser den panterfläckiga botten ut att kunna hålla
havsöring, eller hur?
Men jag har aldrig sett någon på 20 år och ej
heller idag. Ett C-ställe, med andra ord. |
 |
Dimman lättade men det mojnade inte.
Frisk, rak nordlig vind gjorde att jag fick ro tätt intill land och så
lägga kasten längs med kustlinjen. Det var ingen idé att ens sätta
ihop flugspöt idag.
 |
En strimma hopp om bättre väder
syns borta vid Sturkös sydöstra udde.
Hm... jag skojade kanske lite väl mycket om sturköborna,
häromdagen. En viss person kanske skulle ta illa upp. Men å
andra sidan brukade jag alltid göra det så hon är ju van. Det
var som ett internt skämt oss emellan så jag tror nog hon
förstår.
-Va, tror du hon läst det du skrev Annandagen?
-Javisst, där hon är nu har de säkert tillgång till Internet.
-Hur kan du säga det?
-Där skall ju vara så bra och välutrustat på alla sätt så
visst borde det väl stå en internetuppkopplad PC där
någonstans i ett hörn. |
Vare sig hur det vill med den saken, men mer än enstaka solglimtar blev
det inte av det. Fiskade mig runt hela Tjurkö, förbi A-stället och
hela B-sträckan ända fram till Kungsholmens Fort utan att få så
mycket som napp, efterföljare eller virvel.
Drog igång motorn och körde över till Lotsbryggan på Aspö, för
idag skulle jag banne mig ha fisk. Ty som fiskeväder betraktat är inte
frisk nordlig vind så dåligt. Till skillnad mot gäddfiske har den nordliga
vinden ingen betydelse för havsöringen, det vet jag sedan gammalt. Att
jag inte fick något på Aspö skyller jag därför på något annat.
Nämligen på
det här &¤#(&! |
Men tyvärr glömde jag den i Quake III.
Fast jag undrar om det inte är mer stuns i den som jag brukade använda
i Quake II...?
Hur skall jag annars förklara att jag inte hade några kontakter här?
Ett enda livstecken såg jag. Det var alldeles på slutet av sträckan,
vid mitt bästa A-ställe. Där hade jag en efterföljare som vände i
en virvel, det var allt. Då var klockan bortåt ett och jag orkade inte
försöka vid Bollöarna. Jag packade ihop och vattensäkrade Pentaxen
för jag fruktade för en stänkig överfart med rak motvind. Men det
blev inte så farligt även om det tog lång tid.
Hurra, imorgon jobbar jag så jag slipper tänka på fiske!
|